Ett revygäng inom Studiefrämjandet

Idén till det som senare kom att bli Kraxkompaniet föddes någon gång sommaren 2003. Vi var då ett gäng revygalna hundägare som ibland satte ihop små revyer inom hundvärlden. Vi hade gjort några stycken för våra klubbkamrater i Kumla Brukshundklubb till jubileum och liknande men 2003 arrangerades SM i lydnad och agility i Kumla. Då slog vi på ”stort” och gjorde en ”hundrevy” för SM-deltagarna från hela Sverige och deras hejarklackar. De sketcher vi serverade lämpade sig dock bara för hundägare. När jag då och då visar den film jag har sedan den revyn, för icke hundägare, ser de mest ut som fågelholkar och förstår ingenting. Sture Johansson på Studiefrämjandet i Kumla var dock både hundägare och den som uppmuntrade oss att göra någonting mer. Han bad mig vid några tillfällen ”kan du inte fixa en revy igen i Kumla”. Under många år hade ett annat revysällskap satt upp revyer i Kumla men sedan några år tillbaka hade det varit tyst på revyfronten. Efter något års prat om saken och ett besök på en Lekebergsrevy på Edsbergs bygdegård sa jag ”tja det borde väl gå” och sen började bollen rulla.

Sommaren 2005 hade jag en månads sommarjobb på Studiefrämjandet (jag pluggade på universitetet) och uppgiften var att dra i gång en revy. Jag kontaktade alla möjliga och omöjliga personer jag kände och inte kände som kunde tänkas vilja vara med. Vår koreograf Ylva Hagstedt fanns i brukshundklubben liksom ett antal aktörer. Tekniker hade vi också i klubben och dess närhet. Eva-Britt och Emil Arnesson och Roger Grännsjö var självskrivna. Vi träffade Folkets Hus representanter och bollade idéer med dem. Jag fick också kontakt med Roger Hallblom som spelat revy förut i Kumla och han blev eld och lågor över att äntligen få chansen att stå på en scen igen. Janne och Bittan Gustafsson kontaktades och de kom med efter viss tvekan. Bittan är vår fantastiska sömmerska, designer och påkläderska m.m. och Janne hjälpte till som alltiallo och såg till att vi och publiken överlevde rent fysiskt (d.v.s. fick mackor och dricka) första året.

Alla sa till mig att Inger Andersson är så upptagen och hon har inte tid att regissera. Men så viskade en liten körsjungande ”hundmänniska” att Inger vill nog visst. Genom Birgitta i Glada kören kom Inger och jag i kontakt och fann varandra snabbt. Vi åkte tillsammans och tittade på revy SM i Degerfors och blev inspirerade. Inger arbetar sällan utan sin dotter Marie Helen ”Mille” Berggren och givetvis kom hon också med. Så efter ett tag hade vi lite aktörer, regissörer, tekniker, sömmerska, koreograf och det fattades bara ett manus.
Vi träffades och hade spånarträffar där idéerna flödade men ingen skrev. Till slut insåg jag att det är nog bäst att sätta igång och skriva och på det sättet blev jag manusförfattare till många nummer. Roger Hallblom klämde så småningom fram en del liksom Inger, Sture och Dan-Åke Moberg som tillika är Kumla kommuns kommunalråd och med framförallt som aktör. Vi döpte den första revyn till ”Dax för Krax” och det var en ren nummerrevy. Vi spelade fyra föreställningar på Folkan i Kumla.

Musiker behövde vi också. Sture på Studiefrämjandet hade massor av kontakter på det området och han kontaktade Eldståhls orkester. ”Hm ett dansband” tänkte jag, lite fördomsfullt, men det visade sig vara ett lyckokast. De bestod av fyra superduktiga musiker med ett fantastiskt tålamod. De byter tonarter och tempo allt efter våra önskemål även om dom ibland önskar oss åt fanders. Magnus Andersson (dragspel), Jörgen Törnqvist (gitarr), Richard Elvbring (bas) och Micke Norsten (trummor) hjälpte oss enormt mycket första året. Anna-Malin deras sångerska stannade hemma och passade barn och har först nu kommit med i ensemblen men det är ett tillskott, vill jag lova. Andra året hoppade Micke av och började spela med Nova och vi lånade Lekebergs trummis som lyckligtvis också heter Micke fast Elofsson.

Namnet Kraxkompaniet kom till först då vi skulle göra vår andra revy. En massa människor frågade ”när blir det någon ny kraxrevy”? Efter ett långt möte på Sveas konditori så kom någon på namnet och det kändes klockrent. Den andra revyn döpte vi till en ”Smittsam föreställning” och just det namnet kommer vi aldrig mer att använda men det är en annan historia.
Sedan starten 2003 har det skett ett och annat.

Susanne Karlsson, ordförande
I samarbete med: